Stamsele 1:3 · Jämtland

Vad vi vet — läget just nu

Det här är samma innehåll som grafen, men utan tabeller och facktermer: vad vi vet, vad som är nytt sedan förra gången, och vad som fortfarande är osäkert. Varje rad bakom den här sidan har en källa som går att slå upp i Källor.

Skriven 2026-09-21, uppdaterad samma dygn efter christers läsning av trycket. Bygger på kunskapsgrafen schema 0.1 — 135 personer, 388 relationer, 20 källor.

← Till grafen med träd, karta, tidslinje och bilderna

Det här vet vi

Gården

Gården är Stamsele 1:3, Västgården, i Ströms socken i norra Jämtland. Dagens fastighet vilar på hemman nr 1, ett skattehemman om 5 seland. Namnet Stamsele står i skrift första gången på 1500-talet, och den första brukaren vi kan namnge är Isak Andersson, 1561–1602. Han är inte belagd som anfader — han är den förste vi kan sätta namn på.

Hemmanet delades vid laga skifte 1860–1866. Vår andel var 4 seland och gick till Anders Ersson, Litt D, i tre skiften. Det är därifrån dagens 1:3 så småningom växer fram.

Brukarleden — åtta namn i ägarlängden

Ägarlängden är en obruten kedja av brukare, men den är bruk, inte alltid blod: gården har gått vidare både genom barn och genom omgifte. Åtta namn står i ägarlängden; rubriken på startsidan talar om sex generationer på samma jord, och den räkningen börjar med Erik Persson 1799. Så här ser ägarlängden ut:

  1. Per Ersson, f 1755-02-03 i Stamsele, d 1815-02-21.
  2. Erik Persson, f 1799-01-12, d 1885-02-10 — sonen som tog över.
  3. Anders Ersson, f 1833-09-27, d 1912-11-01 — delägaren i laga skifte.
  4. Erik Andersson, f 1875-07-12, d 1942-07-23 — gästgivaren.
  5. Alfred Andersson, f 1902, d 1985 — tog över 1923, medan fadern levde.
  6. Fritiof Alfredsson, f 1935, d 1999.
  7. Judit Alfredsson — tog över efter hans död 1999.
  8. Christer Alfredsson — fick gården som gåva av Judit 2019.

Släkten före Per Ersson — den fråga som var öppen länge

Per Erssons far och farföräldrar är nu belagda, och ledet går bakåt i två riktningar:

Om det svåra ordet «styv»

På nr 1 tog Erik Nilsson över omkring 1720 genom att gifta sig med änkan Lucia Eriksdotter — Sigrids mor. Han var alltså Sigrids styvfar och brukade gården i kraft av äktenskapet, inte av blod. Blodet gick ändå kvar: Lucia var Sigrids mor, och Sigrids son Erik Persson f 1732 är alltså Lucias dotterson, helt utan styvled.

Det finns en detalj som gjorde en gammal handling begriplig: Erik Nilsson och Per Nilsson var bröder, båda söner till Nils Ersson i Näset. Erik Nilsson gifte sig med sin brors svärmor. En och samme man kunde därför vara både farbror och styvfarfar till Erik Persson — två skäl att peka på honom, inte ett.

Gården och socknen

Stamsele låg i Ramsele socken och Ångermanland, och hörde i praktiken till Ströms kyrka. Det är två olika saker, och båda har datum:

Det här är nytt sedan förra gången

Grafen rörde sig senast i början av september. Det här är vad som tillkommit sedan dess.

1. Berg-gåtan är löst

Vi har länge letat efter föräldrarna till Johan Berg, f 1853, snickare och kyrkobildhuggare — enligt familjetraditionen samme man som gjort träpyramiderna i Ströms kyrka vid restaureringen 1928. Han var skriven i Näset men uppges komma från Stamsele, och vi hade bara en korsreferens att gå på: Näs:73.

Nu är båda tryckta vägarna lästa, och de pekar på samma man. Stamsele-registret ger hans föräldrar: Eric Berg, f 1816-07-13, jägare, från Högarne i Häggenås, och Ingebor Persdotter, f 1814. Näset-registret har samma Johan Berg — och skriver ut «fr. Stamsele» på hans egen rad. Familjen flyttade till Hammerdal 1866.

En äldre gissning föll: att fadern skulle vara Erik Matsson på Öhn. Det var en annan Berg-familj med soldatnamn.

2. Nöjd-linjen fick sin barnaskara

Anders Andersson Nöjd och Brita Jonsdotter i Tullingsås fick sex döttrar mellan 1858 och 1868 — Karin, Brita, Gunilla, Anna, Marget och Maria. Och köpet vi känt till men aldrig kunnat belägga fick sin motpart: 1857 köpte Anders 1/10 av torpet Svensgård av sin bror Nils. Resten övertogs 1877 av en brorson.

De två linjerna möts hos dottern Brita, f 1860, som gifte sig med Johan Berg 1878.

3. Ett arvskifte från 1757 — det mest konkreta vi har från 1700-talet

Ett födorådsavtal från 1757 finns nu med som egen händelse. Det säger: 180 daler kopparmynt, 7 seland, «åbo och nyttja hälften … jemte the nya huus han för sig upsatt» — han skulle bo på och bruka halva gården, tillsammans med det nya hus han själv satt upp. Åkern Hammaren var hustruns livstidsunderhåll, och avtalet har en hemfallsklausul: marken går tillbaka utan lösen eller betalning.

4. Ett fel är rättat — «1840» finns inte

Vår egen graf hade blandat ihop tre årtal och gett Hansson ett «1840» som hans text inte säger. 1840 är struket. Det finns varken i 1994 års häfte eller i 2017 års familjeregister. Kvar står två skilda datum för två skilda saker: kyrkorätt 1832 och administrativ överföring 1891.

5. Fyra nya källor i grafen

Strömsboken häfte 15 (Näset, 1958), häfte 17 (Tullingsås, 1960), Byarna i Ström på 1600-talet (1994) och den egna jämförelsen mellan dem. Källistan går från 16 till 20.

6. Två rättelser efter christers läsning av trycket

«Rön» fanns aldrig. En skadad rad i personregistret hade vi läst som Rön:36 och till och med kallat ett täckningsfynd — att registret skulle innehålla ett bynamn vårt utdrag aldrig fångade. Christer läste raden på papperet: det står Ren:36. Fläcken satt i skålen på andra bokstaven, inte som prickar ovanför — och en fläck utesluter ö men inte andra bokstäver. Fyndet är därmed återtaget: det fanns ingen Rön-rad att fånga. Det som såg ut som ett hål i vårt utdrag var vår egen felläsning.

Argumentet jag själv förde fram — att «Rön» bara förekom på en enda rad i hela registret — räknade den skadade raden som sitt eget vittne. Varje led var kontrollerat och slutsatsen var ändå cirkulär. Det står kvar i våra anteckningar just därför.

Sidnumren. Registret är skannat, och skanningsnumret är inte bokens. Bokens tryckta sidnummer ligger tre steg över: det vi internt kallat sida 17 bär tryckt nummer 20. Vi hade ärvt en regel om att skillnaden var ett steg — den var aldrig läst mot sidfoten. Christer hittade felet från ett enda uppslag, genom att stå på sidan 29 och hitta en rad vi kallat «s. 18». Alla sidhänvisningar här är nu tryckta nummer, de som står på papperet.

Och en ärlig sak, som hör hit

En del av det jag först räknade upp som nytt låg redan i grafen. Per Erssons farsled, hela brukarlängden bakåt till 1561 och att hemman nr 1 och nr 2 hålls isär lades in redan den 30 augusti. Det som källrundan gav var belägget och detaljerna — inte själva släktskapet. Det står här för att det är skillnaden mellan att ha rätt och att veta att man har rätt.

Det här är osäkert

Det här är inte förbehåll för syns skull. Det är de punkter där vi vet att vi kan ha fel, och vad vi väntar på.

Väntar på en människa med originalet

En rad i 1972 års personregister går inte att avgöra ur skanningen:

Datum som nästan stämmer

Erik Perssons död — öppen sedan tidigare

Kyrkboken skriver att Erik Persson drunknade i Stamselviken den 21 maj 1760, 27 år gammal, «unga bonden». Men ett tingsprotokoll från januari 1761 har honom levande. Isen och platsen är säkra; året är inte stängt.

Födorådsavtalet 1757

Vi har det via 1994 års häfte, läst mot sidbilden i två oberoende motorer. Men det är häftets återgivning. Originalprotokollet bör läsas för att fastställa parternas namnformer. Därför står parternas roller inte utskrivna i grafen.

Våra egna räkningar är golv, inte tak

När vi räknar rader i 1972 års personregister anger vi hur många som är oläsliga. För Stamsele gäller 91 rader och 80 nummer, för Näset 129 och 123, för Gärde 95 och 80. Det är minsta antal, inte största. En rad som tappats helt — där både bynamn och band är oläsliga — syns inte i någon av räkningarna.

Dörrar vi inte öppnat

Så hänger det här ihop med grafen

Den här sidan är skriven för att läsas. Grafen är skriven för att granskas: där finns varje person, varje händelse och varje kant med sin källa och sin osäkerhetsgrad. Den här sidan innehåller ingenting som inte finns i grafen — den säger bara samma sak på vanlig svenska.

← Till grafen